Grepen i högsta hugg

Glad i hågen och med grepen i högsta hugg äntrade jag min äng. Staffan åkte på att skotta bort den "överblivna" komposten medan jag satte igång med att skotta bort (o)gräs där jag tänkt ha en liten, men ack så prunkande blomrabatt. Men nu drog ett orosmoln över mig. Det var stenhårt och ...inget mer. Frågan surrade i skallen, var är den där bördiga jorden som alla pratar om??? Nästa spadtag gav mig inget svar och inte de som följde därefter heller. Istället började jag rota vid den enda växten som finns på min lilla äng. Staffan fick order att börja med mitt första land där sallad med mera ska frodas och nu tändes åter hoppet. Det visade sig att där fanns det finfin jord...jippie! Resten av dagen bestod av grävande och skottande och rensande.

Förresten heter det land? Jag kan ju inte säga jordgubbsland, salladsland etc. eftersom jag inte vet vad jag ska ha där än. Men land, det kan ju lika gärna vara Svea fosterland, Finland eller varför inte Albanien eller tänk på alla stockholmare som tror att jag har gett Staffan order om att fixa till ett lantställe. Kanske kan kalla det grav istället det ser ju ut som det.

Jenni vid första graven...eller landet

Glad tjej och finfinjord

Resultatet efter ett dagsverk